En resa till Berlin, del 1

Sanatorium E

Vad säger man, med mycket möda och stort besvär …. jaaa så blir det ju med billiga flygresor, men äntligen var vi påväg ner till Berlin och en riktig UE resa .
Egentligen hade vi inget direkt planerat men jag hade förberett grundligt med GPS punkter och läst på
en del om vissa ställen. Men vi var flera på resan, Björn , Jan och Jag med kamerorna i högsta hugg.
Efter att ha checkat ut vår ”hyrbil” från… ?? Slovakien??? Så gav vi oss in på Berlins gator och gjorde dem osäkra.
Tidigt i säng ,för dagen efter skulle rivstartas med ett sanatorium.

efterlämningar

(Sanatorium E)
1912 påbörjades byggnationen av Elisabeths man Walter Freimuth, som var läkare. Han döpte det blivande sanatoriet efter sin fru.
Elisabeth sanatorium

Under andra världskriget flydde paret till London först ( tror man ) men sanatoriet fortsatte att fungera. Sanatoriet överlevde både Kriget och nazisternas framfart. 1952 fick kliniken lite ändrad inriktning och började behandla hud och lymfkörtel tuberkulos, det enda sjukhuset med den inriktningen i hela DDR.

indoors

Vindlande korridorer men massor av vackra fönster och stationer, första intrycket för mig var väl stressen att hinna med att fota allt …. vart skulle jag börja o.o

första intrycket

långa korridorer

1967 blev detta en hudklinik,  i samarbete med  distriktssjukhuset i det närliggande Potsdam. Då skulle ett dussin läkare och över 20 sjuksköterskor tittat till patienterna, med så många som 90 bäddar i huvudbyggnaden. Det finns intilliggande byggnader som idag används av en brukshundsklubb, där administration och boende för anställda fanns.

Brukshundsklubb satatorium E

Foto Jan Madsen

På 80-talet renoverades faciliteterna upp och det kan man tydlig se i de ”konstigt” placerade nyare stickkontakterna och belysningsknapparna, men övergavs 1994, då hudkliniken flyttades till  Ernst von Bergmanns klinik i Potsdam.

ett visst förfall

Magisk trädgård
Precis som för mycket annat så spelade nog murens fall in och mycket övergavs och lämnades, så även här.  Sanatoriet återlämnades till sina rättmätiga arvingar och idag ägs detta av en Ursula Freimuth i USA. Hon har i sin tur helt och hållet bara blundat för att hon äger detta och även om Tyskland har satt ”byggnadsminnesmärkning” under 2005 på detta så står det och förfaller som för så många andra med liknande status. Det gör ju att graffiti eliten och vi andra UE entusiaster och löst folk 😉 hittar dit….

death half glow

Liemannen

Streetart Elisabeth A

Vi sprang varken på spöken eller vakter eller hundar, men trafiken från och till var öronbedövande och visst ryggade jag tillbaka lite när sirenerna på några polisbilar kom närmare, tänk om nån sett oss. Men efter att ha hukat mig lite i källaren forsatte jag glatt att dokumentera denna en gång vackra byggnad.

höst i källaren

Window filth

Detta var första delen på vår Berlinresa med omnejd, Tusen tack för att du tog dig tid att läsa.
Information har jag hittat på många olika ställen men framför allt på siten abandoned Berlin.

Annonser

Sandträsk, del 1

Sandträsk Sanatorium

Av en ren slump visade det sig att min bror faktiskt jobbar med killen som kunde släppa in oss på Sanatoriet uppe i Sandträsk.
Uppe i, säger ju jag som bor i Skåne, kanske känns det inte så för alla. Men vilket ställe. Sanatoriet andas verkligen sjukhusmiljö samtidigt som utanför väggarna
så befinner man sig i det vackraste landskap man kan tänka sig. Hade det inte varit för all mygg hade jag gjort allt för att bo här uppe.

Sandträsk Sanatorium
Sandträsk Sanatorium

(Historia, från Wikipedia)
Sandträsk historia började 1792 med nybyggaren Jöns Jönsson.

Den 18 april 1887 köpte överste Carl Otto Bergman egendomen i Sandträsk och anlade ett jordbruk med en ståtlig herrgårdsbyggnad. Som mest hade Bergman 80 fjällkor och 14 hästar på gården.

Efter Bergmans död köpte landstinget egendomen 1908 för att använda den som sanatorium. Det fanns som mest trehundra vårdplatser på Norrbottens läns sanatorium. Dessutom fanns under krigsåren en paviljong med 44 platser för flyktingar. Sanatorieverksamheten upphörde 1964. Byggnaden blev då ett vårdhem för utvecklingsstörda fram till och med hösten 1982. Två år senare öppnades ett rehabiliteringscenter med 33 platser. Denna verksamhet flyttades till Boden våren 2003 och sanatoriebyggnaden såldes till privata intressenter, med den norske finansmannen Ivar Davidsen som finansiär. När den utlovade finansieringen uteblev köptes fastigheten av ett företag ägt av Stefan Mårtensson. Nuvarande ägare är Gurkirpal Singh, via sitt bolag Indus AS köpte fastigheten 2008 av konkursförvaltaren. Planen sägs vara att man tänker satsa på turister från Norge men ännu står fastigheten utan verksamhet

Byggnaden ägs alltså idag av ett bolag/privat person och det är INTE tillåtet att gå in utan att fråga. Det finns ett telefonnummer på ena källardörren dit man kan ringa och boka tid för visning. Glöm inte betala som tack för hjälpen…

Den Ståtliga Herrgårdsbyggnaden är avtecknad i huvudentrén
Den Ståtliga Herrgårdsbyggnaden är avtecknad i huvudentrén


(gammal arkivbild på Herrgårdbyggnaden) som ligger på Wikipedia…

På väg till andaktsrummet i källaren
På väg till andaktsrummet i källaren

Dödens väntrum har man kallat det.
Och med statistiken i handen så vet man med säkerhet att utan de närmare 30 000 inskrivna under åren 1908-1964 var det bara 15 000 som kom därifrån. En skrämmande statistik!

Tomma arkiv
Tomma arkiv

Som mest var där ca 300 patienter Norrbottens läns sanatorium.. Dessutom fanns under krigsåren en paviljong med 44 platser för flyktingar.

I den ena äldre vingen kan man se tydliga spår att fastigheten stått tom under en längre tid. Fuktskadorna är stora och svartmöglet kryper längst väggarna
I den ena äldre vingen kan man se tydliga spår att fastigheten stått tom under en längre tid. Fuktskadorna är stora och svartmöglet kryper längst väggarna

1964 upphörde Sanatorie verksamheten och flyttades till Boden.
Sedan blev det ett hem för utvecklingsstörda fram till 1982.
Även den verksamheten flyttades – nu till Sävast.
Två år senare öppnades ett hälsohem med enbart hälsokost.
Efter att man tidigt 90tal renoverat en del av ena vingen  övergick det till ett rehabiliteringscenter med blandkost fram till 2002, då det flyttades till Boden.

I källaren är allt fuktigt, här har man haft olika aktiviteter, en av dem är vävning och och annan liknande verksamhet. Men man har också använt dessa lokaler till vård i slutskedet av de sjukaste patienterna.

Det finns folk som säger att det spökar här. och med tanke på hur många som dog här så kanske man skulle kunna tro det. Jag kände bara frid.
Med tanke på att sjukhuset har en ganska nybyggd vinge så blir inte hela stället så skrämmande. Men en mörk vinterkväll kanske inte är lika mysig  som en varm sommardag 🙂

Receptionen ligger öde och man kan tydligt se att här har man inte jobbat på ganska länge, som en egen liten tidskapsel---
Receptionen ligger öde och man kan tydligt se att här har man inte jobbat på ganska länge, som en egen liten tidskapsel—
Prylar från Nu och Förr i en salig blanding, utplacerade av tidigare besökare, lite lagom randome sådär O.o
Prylar från Nu och Förr i en salig blandning, utplacerade av tidigare besökare, lite lagom randome sådär O.o
Som på många sjukhus och sanatorier så hittar man vackra väggmålningar :)
Som på många sjukhus och sanatorier så hittar man vackra väggmålningar 🙂

SAVE SANTRÄSK på FB hittar du här:
https://www.facebook.com/pages/R%C3%A4dda-Sandtr%C3%A4sk-sanatorium/137416493004798?fref=ts

Sandträsk , del 2 kommer snart 🙂

INGA Spöken, del 1 Broby Sanatorium

Nääää
Det finns inga spöken på Broby Sanatorium!
Eller så är de rädda för mig!
Här fann jag bara frid, sönderslagna fönster och glada barn!

 

Broby Sanatorium har inte varit något mål jag bara måste se, men jag är glad att jag fick tillfälle att åka hit!
Dessa mastodont byggnader som står öde får mig bara att bli ledsen!
Kanske för att det som varit borde ha värnats om mer, eller för att det som efterlämnats borde ha rivits för länge sedan!
Men jag är ju inte den enda med drömmar!

 

Nä, jag kan inte ens försöka editera mina bilder så de ser dystra ut för det var inte känslan jag fick när jag kom dit!

 

 

Ett ställe dit massor av folk dagligen strömmar förbi, med hundar, kameror, kofotar och annat tillhygge för att skapa sig en egen blick av detta Gigantiska bygge!
Alla kommer vi hit av olika orsaker, precis som patienterna när det begav sig 🙂

 

Underhållet sköts lite dåligt!