Sandträsk, del 1

Sandträsk Sanatorium

Av en ren slump visade det sig att min bror faktiskt jobbar med killen som kunde släppa in oss på Sanatoriet uppe i Sandträsk.
Uppe i, säger ju jag som bor i Skåne, kanske känns det inte så för alla. Men vilket ställe. Sanatoriet andas verkligen sjukhusmiljö samtidigt som utanför väggarna
så befinner man sig i det vackraste landskap man kan tänka sig. Hade det inte varit för all mygg hade jag gjort allt för att bo här uppe.

Sandträsk Sanatorium
Sandträsk Sanatorium

(Historia, från Wikipedia)
Sandträsk historia började 1792 med nybyggaren Jöns Jönsson.

Den 18 april 1887 köpte överste Carl Otto Bergman egendomen i Sandträsk och anlade ett jordbruk med en ståtlig herrgårdsbyggnad. Som mest hade Bergman 80 fjällkor och 14 hästar på gården.

Efter Bergmans död köpte landstinget egendomen 1908 för att använda den som sanatorium. Det fanns som mest trehundra vårdplatser på Norrbottens läns sanatorium. Dessutom fanns under krigsåren en paviljong med 44 platser för flyktingar. Sanatorieverksamheten upphörde 1964. Byggnaden blev då ett vårdhem för utvecklingsstörda fram till och med hösten 1982. Två år senare öppnades ett rehabiliteringscenter med 33 platser. Denna verksamhet flyttades till Boden våren 2003 och sanatoriebyggnaden såldes till privata intressenter, med den norske finansmannen Ivar Davidsen som finansiär. När den utlovade finansieringen uteblev köptes fastigheten av ett företag ägt av Stefan Mårtensson. Nuvarande ägare är Gurkirpal Singh, via sitt bolag Indus AS köpte fastigheten 2008 av konkursförvaltaren. Planen sägs vara att man tänker satsa på turister från Norge men ännu står fastigheten utan verksamhet

Byggnaden ägs alltså idag av ett bolag/privat person och det är INTE tillåtet att gå in utan att fråga. Det finns ett telefonnummer på ena källardörren dit man kan ringa och boka tid för visning. Glöm inte betala som tack för hjälpen…

Den Ståtliga Herrgårdsbyggnaden är avtecknad i huvudentrén
Den Ståtliga Herrgårdsbyggnaden är avtecknad i huvudentrén


(gammal arkivbild på Herrgårdbyggnaden) som ligger på Wikipedia…

På väg till andaktsrummet i källaren
På väg till andaktsrummet i källaren

Dödens väntrum har man kallat det.
Och med statistiken i handen så vet man med säkerhet att utan de närmare 30 000 inskrivna under åren 1908-1964 var det bara 15 000 som kom därifrån. En skrämmande statistik!

Tomma arkiv
Tomma arkiv

Som mest var där ca 300 patienter Norrbottens läns sanatorium.. Dessutom fanns under krigsåren en paviljong med 44 platser för flyktingar.

I den ena äldre vingen kan man se tydliga spår att fastigheten stått tom under en längre tid. Fuktskadorna är stora och svartmöglet kryper längst väggarna
I den ena äldre vingen kan man se tydliga spår att fastigheten stått tom under en längre tid. Fuktskadorna är stora och svartmöglet kryper längst väggarna

1964 upphörde Sanatorie verksamheten och flyttades till Boden.
Sedan blev det ett hem för utvecklingsstörda fram till 1982.
Även den verksamheten flyttades – nu till Sävast.
Två år senare öppnades ett hälsohem med enbart hälsokost.
Efter att man tidigt 90tal renoverat en del av ena vingen  övergick det till ett rehabiliteringscenter med blandkost fram till 2002, då det flyttades till Boden.

I källaren är allt fuktigt, här har man haft olika aktiviteter, en av dem är vävning och och annan liknande verksamhet. Men man har också använt dessa lokaler till vård i slutskedet av de sjukaste patienterna.

Det finns folk som säger att det spökar här. och med tanke på hur många som dog här så kanske man skulle kunna tro det. Jag kände bara frid.
Med tanke på att sjukhuset har en ganska nybyggd vinge så blir inte hela stället så skrämmande. Men en mörk vinterkväll kanske inte är lika mysig  som en varm sommardag 🙂

Receptionen ligger öde och man kan tydligt se att här har man inte jobbat på ganska länge, som en egen liten tidskapsel---
Receptionen ligger öde och man kan tydligt se att här har man inte jobbat på ganska länge, som en egen liten tidskapsel—
Prylar från Nu och Förr i en salig blanding, utplacerade av tidigare besökare, lite lagom randome sådär O.o
Prylar från Nu och Förr i en salig blandning, utplacerade av tidigare besökare, lite lagom randome sådär O.o
Som på många sjukhus och sanatorier så hittar man vackra väggmålningar :)
Som på många sjukhus och sanatorier så hittar man vackra väggmålningar 🙂

SAVE SANTRÄSK på FB hittar du här:
https://www.facebook.com/pages/R%C3%A4dda-Sandtr%C3%A4sk-sanatorium/137416493004798?fref=ts

Sandträsk , del 2 kommer snart 🙂

Annonser

Övergivet, nu i var mans kamera

Har förstås sugit på denna karamell väldigt länge och ni som följer mig ser att jag inte på över ett halvår uppdaterat min Blog.
Det finns flera orsaker, en:  se titeln 🙂

Det var en gång i Gränna...

Det var en gång i Gränna…

Jag som sysslat med detta i många år nu, tja redan när jag var liten då jag var ute med min far och gjorde samma sak. Då kallades det inte UE, URBEX eller att jaga Övergivet.
Det var ett kall man hade att smyga sig in på förbjudna platser och fotografera som man sen i slutna små grupper kunde delge sina fantastiska upptäckter.
Men med Internets intrång, flugan som många trodde skulle passera fort, hehehehe har det skett grejer 🙂

The Shoe must Go On....

The Shoe must Go On….

Med sociala medier och diskussionsforum är alla våra möjligheter förbättrade och alla kan nu nå en större publik.

Nu har det jag vurmar för och älskar blivit Svensson nya lekplats.

Precis som de förbaskade Mountainbike åkarna som kör sönder alla våra skogar och stigar så massutvandrar Svensson ut på våra slätter, skogsdungar,
våra ödekyrkogårdar och nedlagda bruk med GPS i högsta hugg för att föreviga det vi älskar med nyinköpta systemkameror man inte ens kan hantera för att sedan massupplägga sina bilder med både copyright tecken och namnet Fotograf Sven Svensson….

Vanadisbadet, idag inte helt öde..

Vanadisbadet, idag inte helt öde..

Ja, de har rätten till det också, men min glädje över det där lilla hemliga, det nyfikna, det ibland skrämmande har liksom stampats ner, förstörts och jag hittar inget bättre ord än det engelska:
VIOLATED….

Kidsens egna hangout....

Kidsens egna hangout….

Det är en del av processen, JA och som någon smart person sa till mig. Vi rider ut stormen, snart kommer nåt annat kul för Svensson och då drar de och vi får allt för oss själva igen.
Kanske är det så, men oron finns att vi aldrig finner tillbaka till den där genuina symbiosen vi brinner för och ständigt letar efter.
Även för oss som sysslar med detta har spelet ändrats… Gunsten om att få synas handlar mer om pengar, utrustning och möjligheterna att transportera sig.
Post Production, snackade man inte om förr men man gjorde. Man stod vid sin egen framkallningsmaskin och tog fram de få men fantastiska bilderna i Svartvitt eller färg för de avancerade och så samlades man i små grupper för att diskutera nästa steg..

The place that haunt my dreams..

The place that haunt my dreams..

Jag kommer inte förrän om många år kalla mig för fotograf, men jag älskar detta. Tycker det är fantastiskt roligt att både förvanska mina bilder eller bara använda dem RAW…
Skickar min högsta beundran till alla de fantastiska fotografer som verkligen kan detta. Jag lär mig av att titta på tekniker och ibland efterapa.
Är jag då kanske en av de Svensson som gett mig ut på utflykt? Jag måste säga PASS på den… Jag har hållit på för länge.

På upptäcktsfärd bland mygg och övergivet...

På upptäcktsfärd bland mygg och övergivet…

Jag varken ojjar mig över graffiti, eller känner ”näääääää va synd det där skulle man renovera”, när jag ser övergivet. Jag ser skönheten i förfallet, precis som det är.
Detta ägande som folk tydligen inne sitter, att ha/äga och hela tiden förändra…. förstår jag bara inte. Jag sitter däremot och funderar på Varför det blev såhär, hur kunde det bli såhär och vad hände med människorna/de som arbetade här mm. Men njuter samtidigt i att jag har något att fotografera.

Älskog.....

Älskog…..

Kommer flugan gå över? Kommer jag ha något att komma ut till i framtiden när stormen bedarrat…
Svar JA… övergivet har alltid funnits. Så länge det finns människor så kommer det att finnas Övergivet.

Uppsala högar, knappast en övergiven plats, men får demonstrera livslängden på gammalt som ger glädje till många.... Låt oss bevara våra nutida moderna ruiner och gå varligt fram...

Uppsala högar, knappast en övergiven plats, men får demonstrera livslängden på gammalt som ger glädje till många….
Låt oss bevara våra nutida moderna ruiner och gå varligt fram…

Ta inget mer än Foto, lämna inget mer än fotspår...

Ta inget mer än Foto, lämna inget mer än fotspår…