En resa till Berlin, del 1

Sanatorium E

Vad säger man, med mycket möda och stort besvär …. jaaa så blir det ju med billiga flygresor, men äntligen var vi påväg ner till Berlin och en riktig UE resa .
Egentligen hade vi inget direkt planerat men jag hade förberett grundligt med GPS punkter och läst på
en del om vissa ställen. Men vi var flera på resan, Björn , Jan och Jag med kamerorna i högsta hugg.
Efter att ha checkat ut vår ”hyrbil” från… ?? Slovakien??? Så gav vi oss in på Berlins gator och gjorde dem osäkra.
Tidigt i säng ,för dagen efter skulle rivstartas med ett sanatorium.

efterlämningar

(Sanatorium E)
1912 påbörjades byggnationen av Elisabeths man Walter Freimuth, som var läkare. Han döpte det blivande sanatoriet efter sin fru.
Elisabeth sanatorium

Under andra världskriget flydde paret till London först ( tror man ) men sanatoriet fortsatte att fungera. Sanatoriet överlevde både Kriget och nazisternas framfart. 1952 fick kliniken lite ändrad inriktning och började behandla hud och lymfkörtel tuberkulos, det enda sjukhuset med den inriktningen i hela DDR.

indoors

Vindlande korridorer men massor av vackra fönster och stationer, första intrycket för mig var väl stressen att hinna med att fota allt …. vart skulle jag börja o.o

första intrycket

långa korridorer

1967 blev detta en hudklinik,  i samarbete med  distriktssjukhuset i det närliggande Potsdam. Då skulle ett dussin läkare och över 20 sjuksköterskor tittat till patienterna, med så många som 90 bäddar i huvudbyggnaden. Det finns intilliggande byggnader som idag används av en brukshundsklubb, där administration och boende för anställda fanns.

Brukshundsklubb satatorium E

Foto Jan Madsen

På 80-talet renoverades faciliteterna upp och det kan man tydlig se i de ”konstigt” placerade nyare stickkontakterna och belysningsknapparna, men övergavs 1994, då hudkliniken flyttades till  Ernst von Bergmanns klinik i Potsdam.

ett visst förfall

Magisk trädgård
Precis som för mycket annat så spelade nog murens fall in och mycket övergavs och lämnades, så även här.  Sanatoriet återlämnades till sina rättmätiga arvingar och idag ägs detta av en Ursula Freimuth i USA. Hon har i sin tur helt och hållet bara blundat för att hon äger detta och även om Tyskland har satt ”byggnadsminnesmärkning” under 2005 på detta så står det och förfaller som för så många andra med liknande status. Det gör ju att graffiti eliten och vi andra UE entusiaster och löst folk 😉 hittar dit….

death half glow

Liemannen

Streetart Elisabeth A

Vi sprang varken på spöken eller vakter eller hundar, men trafiken från och till var öronbedövande och visst ryggade jag tillbaka lite när sirenerna på några polisbilar kom närmare, tänk om nån sett oss. Men efter att ha hukat mig lite i källaren forsatte jag glatt att dokumentera denna en gång vackra byggnad.

höst i källaren

Window filth

Detta var första delen på vår Berlinresa med omnejd, Tusen tack för att du tog dig tid att läsa.
Information har jag hittat på många olika ställen men framför allt på siten abandoned Berlin.

Annonser

Fågelförvaring, eller nåt.. del 1

Det är inte många gånger nu för tiden man blir så överraskad av att hitta övergivet som förut.
Men framför allt att hitta ganska naturligt förfall utan större påverkan av människohand. Mer naturens krafter
och många år på  nacken!

Vi var ute och gick i det sköna vårvädret då jag böjde mig ner för att fota en lite svamp…
Tog upp kameran och var på väg att radera bilden som blev helt suddig, när jag upptäckte byggnaden som stod där
långt inne i skogen och gapade tomt!

Något i buskarna

Men innan jag går vidare så ska jag ta mig till början av dagen!
Jag var ute för att fota en liten byggnad jag sett från vägen och räknade inte riktigt med att den lilla utflykten skulle ge mig 2 timmars härlig promenad i skogen och över 260 bilder.

Från vägen ser man inte denna byggnad på sommaren, knappt att man gör nu heller!

Osynligt

Jag har glatt mig till att få ta mig en titt på detta, och med riktiga vårkänslor tog jag mig äntligen hit! Dimman har precis lättat och solen påväg upp, + 11 grader i solen och ingen vind. Hur perfekt kan det bli!
Tyvärr så hittar jag inte så mycket info om detta ställe men på nåt sätt så spelar det ingen roll idag känns det som 🙂

Framsidan

Jag kan se att man använt detta till fåglar, i alla fall under en viss period men idag som någon slags uppsamlings förråd av diverse prylar. Huset är så igenbommat sen tidigare och självklart kunde jag ju ha försökt tryckt in mig i huset genom den lilla lilla öppningen där folk redan forcerat sig fram, men så kul är det inte att fota annans skit att jag faktiskt hoppade.
Dessutom har jag en vana att aldrig gå in där det ser ut som det gjorts inbrott. Står dörren öppen tar jag dock gärna denna vägen 🙂

Intrång

Annars brukar såna här ställen innebära ganska mycket kul att fota liksom runt om huset, detaljer och saker som lämnats vind för våg. Så även här förstås.
Nu tror du att jag är feg som inte går in, men det har helt enkelt inte med detta att göra alls! Ju mindre åverkan jag gör, desto längre kommer det att få stå och kanske även glädja andra fotande ”gäster”.

Prylar

Efter en del antal bilder och på grund av det fantastiska väder som vi längtat så efter hela den ”korta” vintern hehe så beslöt vi oss att gå en runda med. Vi tog oss längre in i skogen på en gammal gammal skogsväg. Det ligger en massa roligt just här, såsom gamla banvallar där tåg för herrans massa år sen susade förbi på men för länge sedan nedmonterade och bortglömda. Vägstumpar som bara slutar helt plötsligt finns det massor av!

End of the road

Men herregud vad är det där borta ropar jag glatt och pekar, där bort i dungen! Snacka om förFALL…

FörFALL

Trött

Ett litet trött hus som lagt sig ner för att sova!
Blir väldigt fascinerad av dessa byggnader som till slut kollapsar  och ramlar ihop! Men jag tror dock att denna byggnad har fått lite hjälp. För det ser ut som om alla brädor på utsidan är tagna och kanske återanvända 🙂 Vem vet!

Man blir dock lite ”åksjuk” när man ska laga maten i detta kök! Kocken får bjuda på drinkar med namnen ”Full storm” och ”Lite på sne” för att gästerna ska känna sig lite rund under fötterna och palla  Lustiga Huset känslan 😉 …

Lustiga Huset

Lutar

När jag stod här lite otillgängligt så fastnade jag förstås i massa vassa ros taggar och kom knappt loss men tackar för det fina vädret och årstiden för senare kommer det inte finnas en enda chans att fota från denna sidan förrän till vintern igen! Precis just i denna sekund hörde jag rop från andra sidan och en 10 minuter senare efter att jag tråcklat mig loss fick jag se nåt ännu coolare!

Mossa

Dessa coola cementrör har stått här lääääänge nu! Nästan som en liten egen ”naturlig” installation… I LIKE… Mossa kan man aldrig tröttna på….
Jaaa
Men sen då säger du… vad var det där som du råkade hitta när du fotade svampen…
det får du vänta på … det kommer i del 2.

Tack för att du tog dig tiden att läsa min Blog!
Take Care!

Foto och Redigering: Buffan Barbara Walter
Kamera: Lånad Canon Eos450 D (tack Linus Walter)
Redigering i PS