En resa till Berlin, del 1

Sanatorium E

Vad säger man, med mycket möda och stort besvär …. jaaa så blir det ju med billiga flygresor, men äntligen var vi påväg ner till Berlin och en riktig UE resa .
Egentligen hade vi inget direkt planerat men jag hade förberett grundligt med GPS punkter och läst på
en del om vissa ställen. Men vi var flera på resan, Björn , Jan och Jag med kamerorna i högsta hugg.
Efter att ha checkat ut vår ”hyrbil” från… ?? Slovakien??? Så gav vi oss in på Berlins gator och gjorde dem osäkra.
Tidigt i säng ,för dagen efter skulle rivstartas med ett sanatorium.

efterlämningar

(Sanatorium E)
1912 påbörjades byggnationen av Elisabeths man Walter Freimuth, som var läkare. Han döpte det blivande sanatoriet efter sin fru.
Elisabeth sanatorium

Under andra världskriget flydde paret till London först ( tror man ) men sanatoriet fortsatte att fungera. Sanatoriet överlevde både Kriget och nazisternas framfart. 1952 fick kliniken lite ändrad inriktning och började behandla hud och lymfkörtel tuberkulos, det enda sjukhuset med den inriktningen i hela DDR.

indoors

Vindlande korridorer men massor av vackra fönster och stationer, första intrycket för mig var väl stressen att hinna med att fota allt …. vart skulle jag börja o.o

första intrycket

långa korridorer

1967 blev detta en hudklinik,  i samarbete med  distriktssjukhuset i det närliggande Potsdam. Då skulle ett dussin läkare och över 20 sjuksköterskor tittat till patienterna, med så många som 90 bäddar i huvudbyggnaden. Det finns intilliggande byggnader som idag används av en brukshundsklubb, där administration och boende för anställda fanns.

Brukshundsklubb satatorium E

Foto Jan Madsen

På 80-talet renoverades faciliteterna upp och det kan man tydlig se i de ”konstigt” placerade nyare stickkontakterna och belysningsknapparna, men övergavs 1994, då hudkliniken flyttades till  Ernst von Bergmanns klinik i Potsdam.

ett visst förfall

Magisk trädgård
Precis som för mycket annat så spelade nog murens fall in och mycket övergavs och lämnades, så även här.  Sanatoriet återlämnades till sina rättmätiga arvingar och idag ägs detta av en Ursula Freimuth i USA. Hon har i sin tur helt och hållet bara blundat för att hon äger detta och även om Tyskland har satt ”byggnadsminnesmärkning” under 2005 på detta så står det och förfaller som för så många andra med liknande status. Det gör ju att graffiti eliten och vi andra UE entusiaster och löst folk 😉 hittar dit….

death half glow

Liemannen

Streetart Elisabeth A

Vi sprang varken på spöken eller vakter eller hundar, men trafiken från och till var öronbedövande och visst ryggade jag tillbaka lite när sirenerna på några polisbilar kom närmare, tänk om nån sett oss. Men efter att ha hukat mig lite i källaren forsatte jag glatt att dokumentera denna en gång vackra byggnad.

höst i källaren

Window filth

Detta var första delen på vår Berlinresa med omnejd, Tusen tack för att du tog dig tid att läsa.
Information har jag hittat på många olika ställen men framför allt på siten abandoned Berlin.

Våren är här och det gäller att vara snabb…

Jaaa, det gäller att vara snabb på våren om man ska sikta nya platser att utforska. En hektisk tid för UE folk.
Vintern går man lite i dvala men självklart är det alltid den bästa tiden för så syns ju allt. Men nu så är det ju så vackert och man kan finna otroligt sköna motiv att fotografera.

 

Tipsen haglar ner men jag tar det lugnt. Jag är inte på jakt, snarare på upptäcksfärd för jag vill inte stressa fram, det ger mig ingenting. Medan alla andra massproducerar övergivet bilder så går jag en stilla tur och ser vad jag kanske finner påvägen!. Jag fick dock ett tips att just gå och detta hållet! Bara järnvägen i sig är ju helt fantastisk! Det lilla samhället uppstod som stationssamhälle åt ett av Skånes otaliga gods. Järnvägen lades ner 1970.

 

 

Järnvägen sträcker sig ganska långt, men det finns inte många skenor kvar , bara bitvis. Men man kan gott se var den brett ut sig! Vi ska tänka på att Skåne har varit ett av det järnvägstätaste landskapen i Sverige, en gång i tiden!

 

 

Delar av järnvägen används till dressinåkning, men få tar sig åt detta hållet, fast jag själv tycker att det är vackrast! Man kan se tydliga spår av gamla bosättningar och övergångar som en gång har haft bom eller grind. Som om tiden stannat! En del används fortfarande av bönderna för jorden runt om är bördig och ger skörd minst 2 gånger om året!

 

 

Perrongen finns fortfarande kvar men gräsbeväxt. Även grunden till stationshuset eller av och pålastningscentralen som de olika godsen i närheten måste ha använt sig av. Kan även tänka mig att det förr fanns nåt större magasin på plats.

 

 

Man ska ta det sakta, för då missar man inget vitalt O.o

 

 

Och se där, där har vi nåt att utforska, va spännande !

 

 

gården

 

Tack för att du tog dig tiden att titta på mina bilder! Välkommen åter 🙂

Övergivet, nu i var mans kamera

Har förstås sugit på denna karamell väldigt länge och ni som följer mig ser att jag inte på över ett halvår uppdaterat min Blog.
Det finns flera orsaker, en:  se titeln 🙂

Det var en gång i Gränna...

Det var en gång i Gränna…

Jag som sysslat med detta i många år nu, tja redan när jag var liten då jag var ute med min far och gjorde samma sak. Då kallades det inte UE, URBEX eller att jaga Övergivet.
Det var ett kall man hade att smyga sig in på förbjudna platser och fotografera som man sen i slutna små grupper kunde delge sina fantastiska upptäckter.
Men med Internets intrång, flugan som många trodde skulle passera fort, hehehehe har det skett grejer 🙂

The Shoe must Go On....

The Shoe must Go On….

Med sociala medier och diskussionsforum är alla våra möjligheter förbättrade och alla kan nu nå en större publik.

Nu har det jag vurmar för och älskar blivit Svensson nya lekplats.

Precis som de förbaskade Mountainbike åkarna som kör sönder alla våra skogar och stigar så massutvandrar Svensson ut på våra slätter, skogsdungar,
våra ödekyrkogårdar och nedlagda bruk med GPS i högsta hugg för att föreviga det vi älskar med nyinköpta systemkameror man inte ens kan hantera för att sedan massupplägga sina bilder med både copyright tecken och namnet Fotograf Sven Svensson….

Vanadisbadet, idag inte helt öde..

Vanadisbadet, idag inte helt öde..

Ja, de har rätten till det också, men min glädje över det där lilla hemliga, det nyfikna, det ibland skrämmande har liksom stampats ner, förstörts och jag hittar inget bättre ord än det engelska:
VIOLATED….

Kidsens egna hangout....

Kidsens egna hangout….

Det är en del av processen, JA och som någon smart person sa till mig. Vi rider ut stormen, snart kommer nåt annat kul för Svensson och då drar de och vi får allt för oss själva igen.
Kanske är det så, men oron finns att vi aldrig finner tillbaka till den där genuina symbiosen vi brinner för och ständigt letar efter.
Även för oss som sysslar med detta har spelet ändrats… Gunsten om att få synas handlar mer om pengar, utrustning och möjligheterna att transportera sig.
Post Production, snackade man inte om förr men man gjorde. Man stod vid sin egen framkallningsmaskin och tog fram de få men fantastiska bilderna i Svartvitt eller färg för de avancerade och så samlades man i små grupper för att diskutera nästa steg..

The place that haunt my dreams..

The place that haunt my dreams..

Jag kommer inte förrän om många år kalla mig för fotograf, men jag älskar detta. Tycker det är fantastiskt roligt att både förvanska mina bilder eller bara använda dem RAW…
Skickar min högsta beundran till alla de fantastiska fotografer som verkligen kan detta. Jag lär mig av att titta på tekniker och ibland efterapa.
Är jag då kanske en av de Svensson som gett mig ut på utflykt? Jag måste säga PASS på den… Jag har hållit på för länge.

På upptäcktsfärd bland mygg och övergivet...

På upptäcktsfärd bland mygg och övergivet…

Jag varken ojjar mig över graffiti, eller känner ”näääääää va synd det där skulle man renovera”, när jag ser övergivet. Jag ser skönheten i förfallet, precis som det är.
Detta ägande som folk tydligen inne sitter, att ha/äga och hela tiden förändra…. förstår jag bara inte. Jag sitter däremot och funderar på Varför det blev såhär, hur kunde det bli såhär och vad hände med människorna/de som arbetade här mm. Men njuter samtidigt i att jag har något att fotografera.

Älskog.....

Älskog…..

Kommer flugan gå över? Kommer jag ha något att komma ut till i framtiden när stormen bedarrat…
Svar JA… övergivet har alltid funnits. Så länge det finns människor så kommer det att finnas Övergivet.

Uppsala högar, knappast en övergiven plats, men får demonstrera livslängden på gammalt som ger glädje till många.... Låt oss bevara våra nutida moderna ruiner och gå varligt fram...

Uppsala högar, knappast en övergiven plats, men får demonstrera livslängden på gammalt som ger glädje till många….
Låt oss bevara våra nutida moderna ruiner och gå varligt fram…

Ta inget mer än Foto, lämna inget mer än fotspår...

Ta inget mer än Foto, lämna inget mer än fotspår…

Villa Stighill, Nordanå (del1)

Fram till att första världskriget abrupt satte stopp för Baltiska utställningen 1914 var villan utställningspaviljong för dåtidens svenska detaljhandlare.


Baltiska Villan, Nordanå

Detta huset bortforslades och monterades upp igen på kommungränsen till Staffanstorp.
Det har gått många turer kring detta hus, som en gång var mycket vackert.

Baltiska Villan, Nordanå

Själv tycker jag att den har otrolig charm fortfarande.

Baltiska Villan, Nordanå

Det är ungefär 10 år sedan nån bodde här eller gjorde ett försök till renovering.
Troligtvis så överlever inte detta huset sitt 100 år jubileum då det givits klartecken för rivning:
http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/98-aring-hotas-av-rivning-infor-jubileet/

Baltiska Villan, Nordanå

Även bilar utanför vittnar om att det inte var allt för länge sedan det fanns människor på plats.

Baltiska Villan, Nordanå. my way

Går man dock in i huset så ser man förfallet ganska tydligt. Men det känns som tiden stått stilla och det finns en massa olika stilar från flera olika årtionden och det är kul att se hur det har påverkat inredningen.

Baltiska Villan, Nordanå

Huset är inte helt friskt, det svajar ju högre upp man går. Jag hoppas bara ingen är i det när det beslutar sig för att falla.

Baltiska Villan, Nordanå

Det är fantastiskt att hitta något sånt här, även fast jag vet att detta är nästan söderfotograferat av både proffs och amatör.
Men man måste bara älska detta hus, på så många olika sätt.
Fler bilder här under!

Tack Jenny B som tipsade mig ❤

Detta bildspel kräver JavaScript.

Spritan, del 1

Spritan, är ett välkänt begrepp för många UE entusiaster!
Idag kan man inte komma in i fastigheten men jag tog mig dit en vacker höstdag för att fota exteriören och det ångrar jag inte.

Vill påpeka att här befinner sig ett Verksamt företag idag, en bilmekare och vill att man tar hänsyn till detta om man tar sig hit. De befinner sig i den gamla delen där uppvärmingscentralen låg/ligger!

Området är gigantiskt men har en spännade historia!
De företag som funnits här efter man tillverkade sprit , har varit IKEA (lagerlokaler) samt Genarps Lådfabrik!

År 1885 invigdes Skåne-Hallands järnväg (nuvarande Västkustbanan) förbi orten och redan uppfördes 1884 en stationsbyggnad i anslutning till denna. Tillväxten i orten tog ytterligare fart i och med att Helsingborgs Spritförädlings AB år 1898 anlades i anknytning till järnvägen. Fabriken kallades i folkmun för ”Spritan” och uppfördes på initiativ av grosshandlaren Johan I. Nelsen från Helsingborg.

Vid sekelskiftet fanns ett trettiotal liknande fabriker i Sverige, var och en av dessa tillverkade sina egna kryddade och okryddade specialmärken. Vid Ödåkra spritförädlingsfabrik startade tillverkningen av det kryddade brännvinet Ödåkra Taffel Aqvavit 1899. AB Vin- & Spritcentralen övertog fabriken 1917.

Ett litet samhälle började växa fram kring allt detta och järnvägen och som blomstrade ända fram till Spritföräldlingsfabriken lades ner 1976 då tillverkningen flyttades till Falkenberg.

Idag har man spikat för alla fönster eller murat igen det mesta men byggnaderna och lämningarna är ändock värda att beskådas 🙂 Vacker miljö som Verkstads innehavaren sa till mig när jag pratade med honom!

Här tränar de också moped och Mc… men grindarna kan låsas ..så tänk på att parkera utanför om du besöker stället 🙂

( Tack Carl Bergendorff för info)

Håll utkik efter Spritan , del 2…kommer snart med fler bilder 🙂

Gerlesborg

Jag har ju inte skrivit på ett tag för det har ju blivit så mycket annat men här kommer äntligen lite mer Övergivet!

Påvägen skulle man kunna säga från ett semesterparadis till ett annat, så körde jag förbi detta magnifika ställe! Som till synes står helt Öde och bara lämnat!
OBS!!!
PRIVAT EGENDOM, OCH SKYLTAR ! DET BOR NÅGON HÄR!

Men magasinen är öde och ”övergivna” och jag tar tillfälle att skriva om dem därför de är så fantastiska!
De ligger precis vidsidan av en konstskola. Snacka om vilken inspiration jag hade fått 😀

Man får inte luras att tro att detta står helt öde för det gör det inte. Det har gått många turer kring dessa!
I huvudbyggnaden huserar ”någon” idag men mangårdsbyggnaderna eller de gamla magasinen står helt orörda.
Man kan dock se att försök till att laga det östra magasinets tak är gjort!


Dessa är några av de vackraste byggnader jag någonsin sett i detta skicket och dagen till ära i solnedgången så fick jag möjlighet till att föreviga dessa gigantiska byggnader! Jag önskar att jag kunde få gå in i dem!
MEN OBS! Detta är privat mark och det finns skyltar som säger så! Dessutom så bor det alltså någon från och till i huvudbyggnaden!

Utsikten dock är magnifik, Här skulle jag kunna leva mina sista dagar utan problem 🙂

Historia :

Gerlesborg är belägen i den sydvästliga delen av Tanums kommun. Detta ligger vid Bottnafjordens norra strand, mitt emot Bovallstrand.

Gerlesborg var tidigare ett fiskeläge och en utskeppninghamn. Spannmålshandlaren Anders Gerle från Hisingen köpte år 1823 Råholmen vid Bottnafjorden, som bas för sin handel i norra Bohuslän. I början av 1830-talet flyttas en mangårdsbyggnad från Hisingen till Råholmen. Det första stora magasinet uppfördes år 1838. Det andra stod klart 1883. Under protester från prästen i Bottna bytte Gerle namnet på gården från Råholmen till Gerlesborg. Spannmålshandeln upphörde 1951, men mangårdsbyggnad och magasin står ännu kvar.
Från Gerlesborg skeppades även produkter från stenindustrin i trakten.

Gården blev en av förebilderna i Emelie Flygare-Carléns roman ‘Ett köpmanshus i skärgården

Under början av 1800-talet började västsvenska bönder odla spannmål för export till England. I Tanum och Kville socknar odlades bl a havre, som skeppades ut via kustsamhällena.

Spannmålshandeln upphörde 1951, men mangårdsbyggnad och två avlånga magasin står ännu kvar söder om konstskolan. Magasinen håller på att förfalla helt. Intill finns en hamn byggd av kraftiga granitblock. Sotenbåten som gick i Sotekanalen till Bovallstrand), brukade lägga till i Gerlesborg innan båten vände, hämtade passagerare i Bovall för returfärd genom Sotekanalen.

1969 drabbades gården av en storm som raserade en av ekonomibyggnaderna på gården. I raset omkom en person och ytterligare en skadades allvarligt.

En av Gerlesborgs avsidespoeter har skaldat:

Under hög och bister klippstrands
fina töckendraperier
fjorden går i grått och silver
Efter lycklig överfart i vår gamla eka
band vi den vid ranglig brygga!

Hemgång mellan bergen
över liten stilla äng
med doft av stackat hö!

O,  ser du – där i klyftan
ju rosen svävar…
/ Gunnar Hammargren (50talet)

Man har vid flertal tillfällen under den 50, 60 och 70 talet velat göra friluftsteater och spel här på Gården men utan tillgång till de historiska byggnaderna och fri lejd förbi Gården har detta aldrig lyckats göras!


Omgivningen är magisk, vem skulle INTE vilja spela teater eller bo här 🙂

Det rådde harmoni mellan ägarfamiljen och konstskolan som ligger nästgårds, men efter den stora tragedin som inträffade 1969 och som bragdte Anders Hansson livet så slutade sötebrödsdagarna!

Familjen Gerle var inte först på Råholmen! En karta från 1781 visar att 25 hela Hemman hade rätt till stranden!
I köpebrevet står det tydligt att stranden är ”avsatt till allmän lastageplats”


Här har funnit trankokerier redan på 1700talet ,man kan hitta lämningar av 3 på Råholmen!
Det har skett mycket här på Råholmen, senare döpt till Gerlesborg!

Idag handlar Gerlesborg om den kända konstskolan! (de huserar dock i egna lokaler)

Referenser: Gustav Öberg

Titta gärna på mitt Bildspel, för mer bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Pyntat Lik, del 3 (sista)

Jaaaa, vad säger man då om denna byggherre, utan att vara elak!
Han hade stora drömmar, det skulle gå fort och han hann inte riktigt med själv!
Förstor tillit till entreprenörerna kanske, förliten kunskap om byggnadskonstens alla regler!
Kanske bara en stor drömmare …. eller!

Gör man sånt här med berått mod?

Det är inte länge sedan som de slutade med att renovera här men nåt gjorde att allt stannade upp.
MEN det var inte för att de hittade mögel!  Den kan man tydligt se att de inte brytt sig om utan bara spacklat över.
Är det nu Svartmögel som är farligt, ”stora mängder är livsfarligt”, är detta inte så bra, Eller hur?
Inte ens lite hade jag tolererat eftersom möglet slutar inte med att komma fram bara för att man målar eller spacklar över det!

””Om svartmögel spridit sig pga t ex en vattenläcka bör man agera snabbt. Svartmögel innehåller sporer som kan komma ut i luften, vilka kan innehållamykotoxiner och därmed vara giftiga. Som alltid när det gäller större spridning av mögel bör skadat material avlägsnas och ersättas, och själva möglet skall bekämpas genom en sanering. Svartmögel i stora mängder skall alltid tas på allvar eftersom det kan innebära hälsorisker.
Lite fakta om svartmögel för den intresserade!””

http://www.svartmogel.n.nu/vad-ar-svartmogel

Vindsvåningarna som inte ännu har blivit färdiga ligger halvfärdiga och genomfuktiga under det helt otätade och oisolerade taket.
Till och med jag vet att Taket brukar vara det första man åtgärdar för att slippa eventuellt läckage. Det kostar en ren förmögenhet men man ser överallt på förfallna byggnader, nya tak. De har i alla fall försökt.
Det har de inte här. Det läcker in vid alla fönsterkarmar och här regnar det rakt ner och in på allt och detta tar sig sakta ner genom hela huset! Här är stanken från källaren minimal, här doftar det unket och mögligt trä, och hostan är helt hemsk!

Spindlarna trivs i Fukten här uppe!

Men säger du, det såg ju väldigt fint ut ett par trappor ner! Nja, jag gick tillbaka ner och checkade läget under denna vindsvåning och vad fann jag?

Svartmöglet sprider sig …..
(btw, de har nog glömt att isolera också)

Nääää ställ dig i Skamvrån, med EN GÅNG! Sånt här tolererar vi inte!

Jag vill tillägga att det är olagligt att gå in i fastgheten utan tillstånd!
Ger tipset att bära skyddsmask om du gör!

Mina bilder är inte speciellt bra härifrån kvalitetsmässigt.
Men det var jättekul att få gå in och snabbt dokumentera eländet!
Hela källaren som sagt var delvis vattenfyllt när vi var där, hade regnat mycket!
Där kan man hitta skolans gamla toaletter och duschar. Bastun som de stolt skrivit om att de byggt var en fyrkantig masonitlåda
idag helt fuktskadad och uppsvullen som troligtvis arbetarna nyttjat friskt, kanske mer än arbetat O.o

Det finns 3 färdiga lägenheter på baksidan med egna ingångar som var låsta, dessa har de möblerat. De ligger under den bakre delen av skolan men fortfarande är inte taket renoverat över den delen heller!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Pyntat Lik, del 2

Min danska sambo kallar det för ett Smukkifiseret Lig, där av det svenska namnet Pyntat Lik!
Han är precis som jag helt överraskad att något sånt här bara tillåts!
Eller frågan är!
Vems fel är det egentligen! Om någons!

 

Den storslagna entrén, utifrån med spegelglas och inifrån med utsikt mot vägen!
Man skulle kunna säga att de med dålig insikt startade detta projekt!
De blanka putsade stengolvplattorna ger sken av lyx och på håll ser även dörrarna in till lägenheterna helt fantastiskt vackra ut!

 

Hela fastigheten låg till försäljning på Hemnet och Boliga under ganska lång tid:
Pris:               6 900 000 kr

Startdatum:     2010-01-13

Tid på Boliga: 183 dagar

 

 

Om det inte vore för den horribla stanken så började det kännas riktigt ordentligt och fint en trappa upp! TILLS jag kände på ytterdörren till den första lägenheten (den på bilden) Alla andra lägenheter hade fortfarande plasten kvar på dörrarna!
Men inte bara att de hade plasten kvar….. kommer ni ihåg på 70talet då man förbjöd att ha plastlister runt dörrarna ,då det vid flertal bränder gjort att dörrarna inte kunnats öppna för att listerna smält.
Vet ni vad dessa ytterdörrar är gjorda av!!!!! PLAST!, rakt igenom! Helt sjukt, har aldrig sett något liknande i hela mitt liv!

 

Här ser det ju ljust och fint ut, färgerna är mjuka. Visst skulle man kunna bo här, tänker ni! Tills ni tar tre steg ut på parketten som svajar och är bucklig!
Den här våningen ligger ju rakt över källaren. Där takbalkarna inte gjorts i ordning utan stöttas upp med diverse järnrör lite här och där. Det man inte ser på bilden är ju också att runt alla fönster på södersidan (dessa i bild) har man inte tätat upptill så här har de fina nya fönsterkarmarna redan börjat ruttna upp!

 

Planen var nio lägenheter i skolbyggnaden, sex friliggande villor på friköpta tomter i parken, samlingslokal, gym, lekplats, swimmingpool och grillhörna. 

Jag har med vilje inte lagt upp inredningen som finns på plats i lägenheterna på grund av stöldbegärligheten. Men att tilläggas är att badrummen är lyxinredda och kökskåpen dit satta!
Man ska dock tänka lite här: När man gör något sådant här brukar man nästan alltid ge köparen möjlighet till förändringar, skåpsluckor, dusch eller badkar m.m. Inget sådant kan man se här utan här har man smaskat på puts och färg. Samma överallt .. ingen som helst personlighet! Och vad har man smaskat färgen på ……
Har man överhuvud taget isolerat!  Ni vet ju själva hur lyhörda gamla stenskolor är!

Det kommer vi till i del 3, sista delen av ett Pyntat Lik!

Vi stannar denna gången innan vi låter vindsvåningen göra Éntre … stanken och hostan vi har dragit på oss blir bara värre och värre!

Följ gärna med in och se vad vinden har att erbjuda i nästa blog inlägg O.o

Fakta:
Den gamla Skolan ligger någonstans i Skåne!
En i mina ögon galen entreprenör, eller kanske helt okunnig, har satsat otroligt mycket pengar i detta projekt, som bara avstannat i brist på pengar??!!
Eller är det annat som stoppat det?
Man ville bevara miljön som den är i dag, men även återskapa en gammal sekelskiftesmiljö.
I skolhuset skulle det bli bostadsrätter. Treor, fyror och femmor på mellan 75 och 130 kvadratmeter vardera

Ska påpeka till sist att INGET annat än just delar av skolan har påbörjats. Ingen antydan till någon annat har skett!

 

Pyntat Lik, del I

Jag har sett mycket i min dag, men detta torde vara ett av de värsta försöken till bedrägerier man kan skåda!
Eller bara ren och skär idioti!
Du kanske vet vart det är men jag kommer inte Outa detta för det ägs fortfarande av en konkursförvaltare, men inget har skett på flera år!

Vid första anblicken kan detta tyckas vara en helt intakt byggnad men går man närmare så ser man vad som hänt!
Här har polska arbetare utan att egentligen vetat vad de gjort, försökt att lyfta en gammal skola till Lyxboende som senare skulle säljas som bostadsrätter!
Man har påbörjat och kommit ganska långt, men de glömde bort en viktig detalj!

Det finns ju flera anledningar till att denna skola en gång slog igen! Inte bara att befolkningsmängden dalade, utan att fastigheten i sig inte rigtigt höll måttet!
Då bör man kanske ta tag i det först, kanske, ELLER?

Fuktskador är en sak till exempel. I källaren stog det vatten och källarbalkarna var uppstöttade med metall rör. Men på ovanvåningen har de varit i fullgång med att inreda både det ena och det andra.

Här trivdes grodorna utmärkt, men de har väl inget luktsinne kan jag tänka.
Trodde något dött här inne när jag av en händelse fick upp en dörr till källaren.
Jag tvekade flera sekunder innan jag vågade mig in!

Försöken till att putsa upp källararens väggar är ju ganska infantilt när man tänker att dränering FÖRST vore det bästa och hur i helvete de ska kunna få bort denna stanken som genomsyrar hela byggnaden är en gåta! Möglet som krälade överallt gav oss en fruktansvärd hosta.

Fortsättning följer i del 2 som kommer snart!!!

Det var här jag lärde mig att munskydd, ni vet såna där engångs, är ganska bra att ha med sig på sina Ue utflykter.
Nästan lika viktigt som plastfolie, som man kan vira runt ben och armar om man råkar hitta nåt när man har shorts på sig!
Tack Pia för det tipset 🙂

På Vägen till jobbet

Ibland undrar man ju själv varför man INTE ser det man har RAKT framför näsan!
Titta där sa Margareta när vi var ute och körde, precis intill min gamla arbetsplats
Häckeberga slott!
Jahaja, det var där jag hade sett den!

Ibland blir man eller är man helt hemmablind…fast egentligen, det kan man vara långt borta också!
Men så..NU har vi i alla fall dokumenterat denna 🙂

Visst é den fin 🙂 ?